För det mest skriver jag bara om sådant som gör mig glad. Aldrig om hur det är att vara rädd för att det ska skita sig. Rädslan att cancern ska sprida sig till andra delar av kroppen och verkligen bli obotbar. För jag är som de flesta som bloggar om kampen mot cancern, en optimist. Jag tror att miraklet ska ske. Att jag ska bli helt frisk. För mig känns det inte som en utopi, utan som något verkligt. Jag kämpar vidare. Blir besviken om jag inte får mitt nedbrytande gift. Har bara ett mål med mitt inte självvalda heltidsjobb "döda cancern". Men ibland så greppar rädslan tag i mig och jag frågar mig dom där frågorna som inte har något svar. Inte för mig, inte för någon. Hur lång tid har jag kvar? Hur kommer det vara mot slutet? Hinner jag......? Det är då jag fokuserar om, försöker leva i nuet istället. Nu är det enda jag har. Här och nu. Inte igår och inte imorgon. Det är därför jag som är cancersjuk kan kläcka ur mig att jag inte vill bli sjuk. För jag ser mig inte som sjuk. Jag orkar bara inte jobba för mitt jobb är att döda cancern
Nog med svammel, natti natti....
- Posted using BlogPress from my iPad
Idag måndag och håller alla tummar i hela världen att du ska få ditt gift idag!!
SvaraRaderaStor kram från mig :)