I måndags kom jag på att jag vill försöka börja jobba 25% om jag inte känner av några biverkningar. Så idag började jag arbetsträna så smått. Det är bara min arbetsgivare som vet om det än. Om det fungerar ska fk få veta att jag börjar jobba 25% fr o m 1 mars. Idag har det i alla fall gått bra. Armen spänner mer än vanligt så det gäller att ta det varligt. Det borde bli bättre i mars om jag får en strumpa till armen. Så cancern är obotbar, men jag kan i alla fall jobba lite. Suck! Än så länge känner jag inte av några biverkningar. Det känns både bra och dåligt. Om jag får biverkningar känns det som giftet tar liksom. Jag vill ju att tumörerna ska bli mindre så jag får mindre ont i skuldran. Det är klart att det är ok om dom inte växer, men bli mindre är bättre.
Imorse väntade jag in en hantverkare som kom på utsatt tid. Vi har fått problem med vårt duschrum uppe och dom ska fixa till det. Men som vanligt är allt inte helt problemfritt. När dom öppnade upp väggen i december så var det torrt bakom, men nu var det kondens bakom gullfibern. Vad göra? Sucka mitt hjärta, men brist inte. Nåja, det är värdsliga problem. Det finns värre saker.
Nu är jag i alla fall trött och har ont i skuldran och armen, dax att vila lite. Imorgon bär det av till jobbet igen. Kanske kan jag göra lite nytta där istället för att gå hemma och vara onyttig.
- Posted using BlogPress from my iPad
Det är så mysigt att ha dig på jobbet och du gör nytta!! Jag hoppas oxå att det ska gå bra. För mig känns det som du ska bli bra!! Du är BÄST, puss så syns vi i morgon (om du sovit gått på söta örat). Vill inte att du ska känna att du måste, du känner själv hur mycket, när, var, hur :)
SvaraRaderaBara att komma hemifrån och skingra tankarna tror jag är massor med välgörande. Du sprider glädje omkring dig vart du än går :-) Kramis
SvaraRadera