Har redan blivit trött efter cellgiftet. Känner mig bakis och skakis. Har ändå roat mig med att läsa bloggar. Det finns en bloggerska som jag saknar så otroligt mycket - Linda. Jag kände henne inte personligen, men hennes blogg berörde mig djupt och var ändå rolig att läsa. Imorgon har jag inget inplanerat och jag tycker det ska bli så skönt. Väntar dock samtal från min onkolog med provsvar från CTn på förmiddagen. Både vill veta och inte. Tänk om metastaserna blivit fler och större. Jag orkar inte med det. Tycker att det är skit som det är ändå, det behöver inte bli värre. Tänker på de tjejer som nyligen fått sitt cancerbesked och opererats och påbörjat sin behandling, sin resa. Jag hoppas innerligt och ber för att de ska slippa återfall. Cancern har de blivit av med. Behandlingarna som de genomgår nu är bara topping för att skiten inte ska komma tillbaka. Dom kämpar för att få tillbaka sina liv. Vi som inte blir av med skiten vi kämpar för våra liv och för att leva med skiten. Och ändå finns hoppet, att bli helt frisk. Är det inte fantastiskt.
Sov gott!
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar