I natt hittade maken katten Nils vid sina ben. Det är inte tänkt att kissen ska sova i våra sängar så jag bar ned honom till hans säng. Sedan skulle jag gå upp för alla trapporna igen. Fastän jag satt i trappan och vilade mig lite var jag helt slut när jag kom upp. Det är inte så lite läskigt när man ligger i sängen och andas att känna att syret inte räcker till. Blä!
Katten Nils och maken har suttit tillsammans och jobbat med flygande saker. Dom såg underbart söta ut tillsammans.
Längtar till torsdag när jag får träffa onkologen och prata cellgift. Vill komma igång snart igen.
- Posted using BlogPress from my iPhone
aja baja Nils ;)
SvaraRadera