Jag fick bröstcancer för 5 år sedan. Hittade en knöl i bröstet som visade sig vara en cysta, men bredvid satt en liten 0,9 cm cancer knöl och den hade redan spridit sig. Det var som att kastas in i ett svart hål. Jag ska dö, mina barn ska moderslösa. Jag var inte särskilt rationellt tankemässigt. I december 2005 (ganska snart efter diagnosen) blev jag opererad på S:t Göran. Dom tog en tårtbit och ca 15 lymfkörtlar. Eftersom jag redan var opererad i mitt högra bröst pga bindvävsknutor som jag tagit bort när jag var i 20 års åldern så kunde dom inte göra något liten test av första lymfan utan dom var tvungna att ta ett gäng lymfor.
Jag hade en liten, inte snabbväxande men aggressiv cancer som spridit sig till två lymfkörtlar. Den var inte hormonkänslig.
Efter operationen fick jag cellgiftsbehandling på SöS med TAC. 6 stycken behandlingar som gjorde att jag tappade håret på HELA kroppen. Därefter fick jag strålning på bröstet och armhålan. Man får cellgiftsbehandling och strålning för att minska risken för återfall, för att döda allt ev man missat.
Två år senare fick jag återfall. Under en rutinkontroll med ultraljud hittar den otroligt skickliga läkaren två lymfkörtlar som han tar prov på. Dom sitter under nyckelbenet och vid halsen. Det positiva är att man kan se dom i skiktröntgen. Återigen dax för cellgifter. Gick på cellgifter lite mer än ett halvår. Man kunde se på skiktröntgenbilderna att cellgifterna gjorde nytta eftersom lymfkörtlarna blev mindre och mindre. Därefter ny strålning av området ovanför det förra strålningsområdet och upp på halsen.
Nu är jag färdigbehandlad, så varför skriver jag nu.
Förra sommaren fick jag ont i skuldran. Det blev utredning med skelettröntgen och skiktröntgen, men man hittade ingenting. Men det gör fortfarande ont och det blir värre. På fredag ska jag få ny röntgen. Det borde vara magnetröntgen för att kunna se mjukdelar, men jag tror att det blir skiktröntgen. Jag tror nämligen att alt 1 det är ärrvävnad efter strålning som gör att mina muskler i skuldran knyter sig, alt 2 att det är någon skitcancer där i alla fall. Har i alla fall väldigt svårt att släppa det eftersom det gör ont hela tiden (en tvåa kanske). Det påverkar mig och mitt liv. Jag kan inte gå på promenad. Om jag gör det så strålar smärta upp i halsen, nacken och ut i käken och ner i armen. Jag måste variera ställning hela tiden. Har svårt att sova. Trött, ledsen och nästan deprimerad. Än så så länge jobbar jag 100%, men jag vet inte hur länge jag orkar.
Jag är svullen i höger bröst, saknar känsel i armhålan och så värker det. Armen är trött, men jag har inget ödem.
För den som inte förstått det än, detta är en gnällblogg över min skitcancer :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar