Jag är så imponerad av vår katt Nils. Han har under helgen varit med oss ner till Göteborg. På vägen ner i fredags började han jama. Vi stannade bilen och tog fram hans toa (låda med svänglucka). Sedan dockade vi toan med transportburen och han gick in i toan och bajsade. Sedan tillbaka till transportburen. Kisse somnade om. På uppresan gick han på toan innan vi åkte så då sov han hela vägen. Inte ett pip.
Nu när vi kom hem fällde han mig i köket. En tånagel gick sönder med blodvite som följd, jag sträckte svullna högerarmen och min självkänsla fick sig en törn. Nils blev inte heller glad utan gömde sig under köksbordet. Han ville ju bara stryka sig mot mina ben som tack för mat och vatten. Hoppas att jag inte råkade trampa på honom eller nått. Han skrek inte i alla fall, det gjorde bara jag.
Det har i alla fall varit trevligt i Göteborg. Makens syster med familj bor där så vi har varit på Liseberg tillsammans. Ätit god mat och fått vara tillsammans. Jag har upptäckt att jag kan gå både uppför och nerför och det känns inte som om hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig när jag går uppför en trappa. Tyvärr har jag ont ändå. Nu ringer telefonen klockan 02.00 för att jag ska ta Alvedon då, annars har jag galet ont på morgonen och trycker i mig massor med morfin istället.
Cellgiftet får mig att må illa. Jag får inte bli hungrig för då slår det till. I bilen upp åt jag bara ett äpple så när vi närmade oss åkte spypåsen fram för säkerhets skull.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar