Orolig natt

Inte tog jag en insomningstablett, men det hade jag behövt. Det blev en orolig natt för jag hade svårt att somna, drömde konstiga saker. Tankarna fladdrade oroligt omkring i huvudet. Jag hade helt enkelt upplevt "för mycket" under helgen och var helt upprymd av mig själv, mina egna tankar. Inte nog med att skrivarhelgen tagit sitt. Jag hade ett bra samtal med maken innan vi gick upp och lade oss. Jag har på sista tiden berättata att jag saknat den tedrickningspause vi gjorde tillsammmans när makens bror med familj bodde hos oss. Jag har saknat vuxensamtalet med min man, det vi återknöt till nu när vi var i USA tillsammans. Jag hoppades att om vi pausade från kvällsarbete och annat vardagsgöra och stillade oss tillsammans att vi två skulle kunna vara förtrogna. Och så igår kväll ville han dricka te, dvs han ville titta på nyheterna, men jag fick gärna dricka te med honom. Efter nyheterna berättade jag lite om det jag upplevt i helgen och han berättade hur han upplevde mig nu, hur jag hanterar livet, efter att vi fick beskedet om det senast/sista återfallet. Och jag kunde berätta hur jag kände nu när jag lever och det gav honom en viktig pusselbit om mig.

Jag vet inte hur mycket tid jag har kvar i jordelivet. Om jag blir frisk så har jag oändligt med tid, men det troligaste är att min tid är utmätt. Om min tid är utmätt så vill jag leva det jag har kvar till 100% och jag vill vara närvarande i det jag gör för jag har ingen dötid att slösa bort. Det är det som gör att maken tycker att jag är så aktiv fastän behandlingen tar lika hårt nu som förra gången. Jag kan bli så trött, så in i döden trött, men jag har inte tid att stanna i det eller i den känslan. Jag måste vidare. Om det är något jag vill göra, uppleva eller känna så är det nu jag har tid till det. När tiden tagit slut, då är det liksom försent. Så jag schemalägger och prioriterar och somnar ofta på tok för sent. Nog om detta.

Igår, innan jag gick och lade mig, inventerade jag böckerna i bokhyllorna. Med mig upp i sängen tog jag en liten skrift från 1939 som heter "Några filosofiska problem - en översikt" och beskriver just översiktligt termen filosofi. Den är hur rolig som helst. Jag började inte läsa den för att jag trodde den var rolig utan för ett studerade terminologin. Bäst hittills är ett tankefel som fick mig att skratta högt. I ett avsnitt talar man om empirism och rationalism där t ex stoikerna menar "att en sann uppfattning åtföljdes av en sådan känsla av evidens (påtaglig visshet), att jag aldrig behöver tveka. När jag iakttager trädet och säger, att det är grönt, så känner jag mig absolut övertygad om att det är riktigt. Denna uppfattning tränger sig på mig, jag kan inte värja mig för den. En falsk uppfattning åtföljes icke av en dylik känsla". Sedan fortsätter författaren att beskriva den nyare tidens empirism som framförts av flera framstående personer från framförts allt i England. Och nu kommer vi till det roliga, eller djupt tragiska om man nu talar om sanning. "Detta torde sammanhänga med det anglo-sachsiska kynnet, som har en obenägenhet för djärva spekulationer och helst vill ha kontakt med verklighetens fastän mark". Men hallå! Jag tror uppenbarligen inte att det är sant att det finns ett anglo-sachsiska kynne som har en obenägenhet för djärva spekulationer. Att skriva en sådan sak när man ska skriva en översikt om filosofi och behandlar empiristernas uppfattning om hur man ska kunna veta vad som är sanning. Annars tycker jag att det är intressant läsning.

Nä, nu ska jag duscha och sedan åker jag en sväng till jobbet. Ha det bäst idag, det tänker jag ha.


- Posted using BlogPress from my iPad