I helgen var jag på en skrivarhelg genom BCF Amazon (bröstcancerföreningen i Stockholm). Jag hade inte några direkt förväntningar på skrivardelen. Mest att det var lite kul att kunna få lära sig att skriva bättre. På fredagskvällen när jag låg i sängen och babblade lite med maken så kom jag på att dom jag skulle träffa på "kursen" var kvinnor som haft och kanske hade bröstcancer. Jag kände mig glad över det och samtidigt inte så lite småkorkad. Så klart att dom har haft bröstcancer. Hallå, det anordnas genom bröstcancerföreningen.
På lördag morgonen kom jag till lokalen, stressad men förväntansfull med mitt block och penna i högsta hugg. Jag hade dock aldrig i mina vildaste fantasier kunnat drömma om hur otroligt givande denna helg blev. Jag fick förmånen att möta och lyssna på texter från underbara, varma, givmilda och helt fantastiska kvinnor. Jag kommer aldrig att skriva eller på annat sätt återge det jag fick höra under dessa två dagar. Deras berättelser är just det, deras berättelser. Jag kan bara konstatera att mitt liv berikades och jag kommer att försöka använda mig av tekniken flödesskrivning för att konkretisera och bearbeta mina tankar i vardagen.
Jag konstaterade också att jag sällan är så glad och lycklig som jag försöker intala mig själv (och kanske även andra). Men inget är så roligt som när det finns utvecklingspotential.
På "att göra"-listan för morgondagen står att skriva brev till Försäkringskassan och berätta att det får bli läkarintygen som styr ersättningen för jag orkar inte jobba 10 timmar under veckan när jag inte får gift. Det andra jag ska göra är att åka till jobbet ett par timmar. På kvällen ska jag iväg och måla porslin ett par timmar. Jag gillar egentligen inte att göra saker utan familjen på kvällarna för det är den enda tid vi har tillsammans, men kvällstid är den enda tid som kursen är förlagd till. Vanligtvis jobbar ju tydligen folk på dagarna (om dom inte har någon giltig orsak till att inte göra det som att vara pensionär ;-) ). Kort sagt, när morgondagen är till enda så kommer jag att vara helt slut.
Efter denna helg är jag också helt slut. Känner mig faktiskt tom för jag har givit så mycket av mig själv och även om jag fått energi från de andra deltagarna så har det varit så mycket som har kännts djupt in i hjärtat och hjärnan. Det blir en insomningstablett och god natt och tack för idag.
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar