söndag 23 maj 2010

Närvaro

Mår hyfsat bra i själen trots allt. Har på något vis förlikat mig med att cancern verkar blivit kronisk. Det betyder inte att jag inte kommer att kämpa. Nä, jag kommer att kämpa som ett djur. Hoppet är det sista som överger mig. Jag vill bli gammal och grå och för att det ska kunna slå in så måste skitcancern besegras.

I väntan på att behandlingen ska börja så får jag planera roliga saker att göra när jag inte orkar jobba.

God natt världen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar