söndag 31 juli 2011

Rädslan, vanmakten och döden

Ligger i sängen och är rädd. Maken och jag gråter. Han berättar för barnen att vi är rädda och ledsna. Dom kramar om oss. Sonen säger att han tror att jag får minst tre år till. Jag vill bara skrika - Jag vill inte ha bara tre år till. Jag vill se er växa upp. Mina älsklingar. Sedan satt vi alla i sängen och grät. Det är för sorgligt.

Har feber. Strax över 38. Och ont..... Jävla skitcancer, kan inte säga det tillräckligt ofta, men när jag gör det så är det med eftertryck.

Igår kväll invigde vi födelsedagsgrillen :). Imorgon fyller maken 40 år. Han vill gå ut på stan - fixar du det älskling - visst för dig fixar jag allt (hjälp).


- Posted using BlogPress from my iPhone

En ny stjärna har tänts

Agneta mitt i livet finns inte ibland oss längre. Igår tändes en stjärna i himmelen. Jag känner med familjen som lämnas kvar. Jävla skitcancer!


- Posted using BlogPress from my iPad

lördag 30 juli 2011

Trevligt slut

I förrgår åkte vi båt. Metrologerna hade sagt att det skulle regna och åska, men ute till havs var det bara soligt. Vid 17 hörde vi att det mullrade över land så då åkte vi tillbaka. Det är inte roligt att fastna ute till havs när det regnar och åskar.

Vi åkte till min mamma för att sova. Vi kom fram jätte sent eftersom färjan slutat gå klockan 17 på grund av reparation. Vi hade tagit den långsamma och vackra vägen utefter kusten och det slutade med att vi fick åka via Norrköping. En lång omväg. Men vad gör det när vi har semester.

Hos mamma åt vi körsbär, mysplockade lite kantareller på ett ställe som ligger utefter vägen och klappade katter. Lilla Nils som troligen inte är en liten kattpojke utan en liten kattfröken som ska heta Smilla istället, var underbar som vanligt. Hon leker hela tiden. Ja, om hon inte sover eller snuttar på sin mamma Miranda. Miranda och Smilla leker dessutom med varandra. Mirandas lek går i och för sig oftast ut på att slicka Smilla ren. Det är i alla fall medicin att bara titta på dom. Och snosa i Smillas päls när hon ligger ihopknölad i mina händer är ren lisa för själen.

Vad vill jag göra idag. Ingenting! Vill bara ligga och löka. Skitcancer!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nä nu

Tycker att tumörerna på halsen har blivit flera. Det gör ont på höger sida där dom sitter när jag sväljer. Det gör ont i ryggen när jag går och det borde vara tumören under bröstbenet. Slutligen gör det ont i ryggen pga vätskan i lungsäcken. Kort sagt, nu är det eländigt. Ringde till onkologen och jag får tid nu på tisdag. Får självklart ringa i helgen om det blir värre. Men humöret sjunker direkt.

Har hittat en ny tumör vid vänster nyckelben. Jag borde fått avastin eller så är jag bara rädd. Livrädd. Inatt tog jag två insomningstabletter eftersom de är muskelavslappnande. Det var så begåvat. Jag fick sova. Var inte uppe en enda gång. Imorse tog jag diklofenak istället för alvedon. Vi får se hur det går.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 25 juli 2011

Terror

Jag ska aldrig låta mig kuvas av cancern i min kropp. Jag ska ha förtröstan utan att vänta på att den ska äta upp mig. Jag ska slåss med näbbar och klor.

Idag sitter jag återigen i väntrummet på behandlingsavdelningen. Jag hoppas att dom vita är tillräckligt många. Och svaret kom samtidigt som jag skrev det. 2,8 hurra, jag får gift idag. Jag hade tänkt att skriva de vita riddarna om mina vita blodkroppar, men terroristen såg sig som en korsriddare och det gör att den liknelsen inte känns lika lockande.


- Posted using BlogPress from my iPhone

lördag 23 juli 2011

Det onda

Har legat i badet en stund och funderat. Tror att det är vätska i lungsäcken igen som spökar och inte metastaserna som blivit fler och större. Eller i vilket fall hoppas jag att så är fallet. Har oavsett vilket svårt att släppa det. En CT kan ge mig svaret. Ska be att få bilderna från de senaste CT undersökningarna. I bästa fall kan jag se eventuella förändringar själv och få lite egen koll på hur det ser ut. Måste fråga min onkolog varför dom inte opererar bort metastaserna. Det finns säkert någon klok anledning varför och det är bättre att höra det från onkologen än att gissa själv. Varenda förändring av smärta eller biverkning påverkar mig otroligt mycket. Jag skulle vilja ha en tid av oförändrat läge så jag kunde göra planer för framtiden som jobb t ex. Det är inte alltid lätt att bara leva i nuet och ta varje dag som den kommer. Jag vill precis som alla andra ha en framtid och kunna räkna med att leva i 10, 20, 30 år till, inte bara hoppas på ett år i taget. Det känns inte okej.

Ska ta fram lite målarsaker och måla av mig lite nu när hela familjen är ledig och det är grått, grått ute.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Tankarna går till Norge

Det är helt galet det som hänt i Norge. Mina tankar går till det Norska folket och de som var där och deras anhöriga. Jag är mållös.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 21 juli 2011

Fungerar giftet

En hel dag med ont. Fungerar giftet verkligen. Jag misströstar. Snart är det dax för läkarbesök och då vill jag ha en ny röntgen för jag tror inte på det här giftet.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Skitdag

Tog ingen Alvedon till natten så imorse hade jag galet ont och jag har inte fått bort det helt med Alvedon än. Suck! Jag blir så låg av att ha ont. Skiljer mig säkert inte från mängden i det avseendet.

Maken jobbar hemifrån idag. Fullt hus med andra ord. Det tar över 1 timme för honom att ta sig till jobbet så jag förstår att han vill sitta hemma. Vår städängel är här idag oxå. Det luktar rent där hon har varit. Underbart!

Eftersom det ska regna hela dagen har jag föreslagit bio idag. Kung Fu panda 2 ska vi se. Maken och jag ska bara ta en sväng förbi OnOff först. Dom har halva priset på allt och det kommer säkert vara galet mycket folk där.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 18 juli 2011

Inget gift....

Har hänt förut att värdet på dom vita varit för lågt. Idag var det samma visa. Inget gift. Fick betala 70 kronor för att ta blodprov och sedan åka hem. Fast jag åkte inte hem direkt. Min svägerska är barnmorska på SÖS och hon jobbade idag. Tog en fika hos henne och fick förmånen att passa en 7 timmar gammal bebis. Åh så mysigt det var. Fin och trött var hon det lilla livet. Tänk när dom är så där nya och upplever allt för första gången. Helt fantastiskt!

Om min underbara dotter fick en önskan skulle det vara att jag skulle bli frisk för jag betyder så mycket för henne. Hon ger mig tårar i ögonen. Mina underbara ungar. Vet inte än vad vi ska göra imorgon. Ska passa på att tvätta lite. Blir vädret hyfsat blir det nog bad i Flaten.

Natti natti


- Posted using BlogPress from my iPad

fredag 15 juli 2011

Lugn

Att vara hos mamma och klappa katter, plocka blåbär och smultron är så rofyllt. Det är mulet och blåser, men det gör inget. Fågelsång och vindens brus i ekarna runt omkring är ändå stillhet.

Idag är det bad i Skiren. Det är mulet och blåser svalt, men det passar mig bra. Har fått utslag som kliar och svider och dom mår bäst av svalt väder.

Fungerar depp medicinen? Eller har jag trubbats av? Ska jag öka dosen? Har legat i sängen ett par dagar nu när jag varit hos mamma. Men jag läser fortfarande, det är ett bra tecken.


- Posted using BlogPress from my iPhone

tisdag 12 juli 2011

Uppdatering

Vi har farit runt som skållade råttor efter det att knypplingen var slut i fredags. Först åkte jag och hämtade barnen hos mamma. Sedan hämtade jag maken i Nyköping. Sedan åkte vi på barnkalas i närheten av Flen. Kom hem sent och sov en natt hemma. Nästa dag åkte vi till min mamma där vi sov en natt. På söndagen åkte vi vidare tidigt till Linköping och hämtade upp makens bror och sedan vidare till Blekinge för att gå på 75 års kalas. Sov över en natt sedan hem igen till Stockholm via Linköping. Imorse kom min brors familj över på frukost och nu sitter vi på Flatenbadet i blåsten. Det är tur att jag äter medicin så jag orkar och har lust för annars hade jag nog tyckt att det var lite för mycket.

På onsdag åker jag till mamma igen. Ska plocka kantareller och klappa Nils.

Det känns fantastiskt skönt att depressionsmedicinen fungerar. Ska ta den i ett år ungefär. Önskar att det fungerade så med cancern också. Känner mig inte säker på att cellgiftet verkligen hjälper. Kosthållningen tror jag inte hjälper heller. Det blir ingen placeboeffekt för mig. Det är som en stor smolk i den annars så positiva bägaren. Vill så gärna bli frisk igen. Har inte levt färdigt. Vill se mina barn växa upp och flytta hemifrån. Slippa undra hur länge jag har kvar.

Nä, inga dystra tankar. Nu är det sol och bad (i alla fall för ungarna).


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 4 juli 2011

Tvättat

Var hemma hos mamma i helgen och tvättade. Ungarna ska vara där denna vecka när maken jobbar och jag knypplar. Tror att dom har det bättre där med sina kusiner och kattungen Nils.


Armen och handen svullnar av allt knypplande. Får se till att passa mig för denna vecka måste jag inte sluta 17 utan kan sitta hela nätterna igenom.

- Posted using BlogPress from my iPhone