onsdag 6 april 2011

Apati och jobb

Har bara legat i sängen helt apatisk i flera dagar. Har inte ens gått upp och duschat. Jag brukar fundera på saker i duschen. Tänker så bra där, det är som hjärnan stillar sig och jag får ro att tänka, men i flera dagar har jag inte ens tänkt. Min hjärna har stannat.

Så idag gick jag upp och satte mig i duschen. Insåg att jag nog inte mår bra i själen för så här hopplöst kan det inte vara. Det känns som jag ligger i sängen och väntar på att jag ska dö. Som Linda. Inte att hon väntade på döden, hon kämpade in i det sista. Det är jag som givit upp. Det är jag som ligger i sängen och väntar på att jag ska dö. Jag tror att jag tappat gnistan när jag förstod att jag nog aldrig blir frisk.

Det måste få ett slut. Jag kan inte ligga här i sängen helt apatisk. Det går inte. Jag vill inte det. Jag vill ju leva här och nu. Idag åkte jag till jobbet. Kunde dra lite kunskap ur hatten (vilket får mig att känna mig så duktig) och därigenom stötta en kollega. Vad viktigare var att jag ringde till onkologen och bad att få kontakt med en kurator. Det är inte friskt att bara ligga i sängen och skita i saker som man egentligen tycker är roligt. Men jag måste nog få hjälp att vända denna skuta rätt. Jag tror inte att jag fixar det på egen hand.

Ikväll är det tv-kväll och imorgon åker jag till jobbet igen.


- Posted using BlogPress from my iPad

5 kommentarer:

  1. Va bra att du bokat tid hos kuratorn!
    Sen kanske du behöver lite medicin oxå för att må bättre och känna att de är värt att kämpa!!
    De har jag själv fått och det känns mkt bättre nu!
    Kram Karre

    SvaraRadera
  2. Skickar dig många, många kramar genom cyberrymden. Hoppas du känner dem! Klokt av dig att boka samtalstid, brukar vara skönt att få hjälp att sortera tankarna.
    Kram Malin

    SvaraRadera
  3. WOW!
    Klokt tänk, vännen!
    Hur många dagar man får vet ingen... en del har sämre prognos än andra, men det är inte hugget i sten... allt kan hända...
    Så låt oss göra dom dagar vi får så bra vi förmår, ok?!
    Håller tummarna för dej! Omfamna livet!
    Största kramen från Åsa ♥

    SvaraRadera
  4. Tack! Ja, vad som helst, bara inte detta.

    SvaraRadera
  5. Marie-Louise7 april 2011 00:16

    Pysslan!
    Tackar dig för dina kloka tankar och ideer.
    Jag träffade en kurator och fick prata av mig.Mycket skönt!Tar även lyckopiller i låg dos,för att vända skutan rätt.Funkar för mig,jag har fått mer ork och isolerar mig inte i samma utsträckning som tidigare.Jag kände själv precis som du vad som behövdes för att må bra-tveka inte!!! Kramar från bc-syster.

    SvaraRadera