lördag 7 maj 2011

Ont överallt

Det gör ont och svider på min kropp. Det har blivit värre sedan jag var hos onkologen. Jag skulle säga till om det blev värre vilket kan innebära reduktion av giftet med 25% eller ytterligare en vecka innan jag får gift. Jag har fått utslag på min ödemarm i armvecket och tendens till självsprickor på armbågen. Så här ser vänster armbåge ut.


Det är rött, blåsigt, narigt och svider som satan. Jag smörjer för att det inte ska bli värre, men vill samtidigt inte att de pyttesmåkärlen ska utvidga sig och förvärra det hela. Jag är lika dan under vänster armhåla. Självsprickor har jag även fått på hälsenorna och i vecken till stortårna. Svårt att ha skor och kläder och hålla humöret på topp. Tycker fett synd om mig själv.

Dottern är på klassresa till barnens ö. Får hem henne idag. Längtar tills 16.30 då hon ska komma med tunnelbanan. Sonen och maken fixar i trädgården. En annan ligger i sängen.

Trodde inte att det skulle bli så eländigt med kroppen denna gång. Jag har undvikit varmt vatten, men det verkar inte ha hjälpt mer än lite. Hoppas verkligen att caelyxen gör någon nytta på metastaserna. Att ha det så här, om än bara en vecka av fyra, är inte roligt. Har himla svårt att acceptera biverkningar när jag vet att jag inte blir helt frisk.

Ska försöka ta mig ut idag och fota björkstammar och Magnolia. Det borde göra mig gladare.


- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

  1. hoppas dottra kommit hem nu så ni kan mysa ;) Kramis

    SvaraRadera
  2. Tycker så himla synd om dig och din klåda. Det är en av det mest frustrerande som finns. Det krävs något väldigt stort som lockar och distraherar för att undvika att klia eller tänka på annat. Att göra något man älskar är en sak. Ut och fota, lycka till.
    KRAM!

    SvaraRadera