torsdag 9 december 2010

Äntligen torsdag

Jag säger som radiopratarna på radio Stockholm, äntligen torsdag. Vadå, äntligen torsdag...... Jo, idag var jag hos onkologen. Inte för att det gav något särskilt mer än att få reda på att benmärgen är lite trött (därav de dåliga blodvärdena) och att det får bli lite lugnare med cellgifter över mellandagarna. Inte jätte mycket lugnare men ändå, det blir två cellgifter på fyra veckor istället för tre veckor. Vi får se om kroppen tycker det är lagom mycket. Vi försöker igen på måndag, annars den 20/12 (det blir isåfall som en tidig julklapp). Efter onkologbesöket skjutsade jag maken till jobbet och på väg hem blev jag  hungrig så jag stannade på jobbet för att äta och lämna in läkarintyg. Blev kvar på jobbet i flera timmar. Det är så roligt att babbla bort halva dagen och störra mina trevliga arbetskamrater. När jag hade ätit försvann mitt onda i huvudet så det blev en bra dag.

Nu har jag däremot ont i höften på höger sida. Antingen så jobbar kroppen på att göra vita blodkroppar eller så har jag metastaser i skellettet. Det är sjukt hur man kan få till lite ont i en höft till något så drastiskt. Troligen är det kroppen som gör vita, fast jag brukar inte få ont av det. Hmm! Det är svårt att inte förutsätta det värsta. Oavsett vilket så ska jag få en ny CT i januari. Nya bilder på dom små cancermonstren.

Min dotter har lyckats lura mig två gånger denna vecka. Det första buset var att sätta tejp på osthyveln, så en morgon lyckades jag inte hyvla någon ost. Det tog mig två drag innan jag förstod vad som var fel. Det andra buset var att säga att hon skulle ha med sig lussebullar till lussefikat i kyrkan på måndag då hon ska vara lucia. Så till idag hade jag fått maken att köpa hem mer saffran och smör för att hon och jag skulle kunna baka. Skulle hon ha med sig bullar? Nää! Hon sa det för att hon ville baka bullar med mig. Ha, ha jätte kul :)  Jag gillar att hon busar här hemma, min lilla busmysa. Nu doftar det i alla fall av nybakta lussebullar. Det knasiga är att hon inte ens gillar lussebullar.

2 kommentarer:

  1. Hej- jag har " upptäckt" din fina blog- trevlig att kunna dra på " smilebåndet" av det du skriver. Första busetmed osthyveln har jag sätt på buskul med barnen på TV- ett utomordentlig kul program :-)
    Känner mig igen i mycket av det du skriver- även om jag
    " bara " har genomgått operation och en rond med kjemo och strålning- dvs ingen kända metastaser någon stans nu.
    Alla vondter och andra känslor utenom det vanliga får självklart ångest att dyka fram. Men du är duktig som klarar att tänka med huvudet o inte bara med ångesten.
    Lycka till med dina kurar mm.
    KLem Ingrid

    SvaraRadera
  2. Tack! Just nu känns det riktigt bra även om jag såsar runt i pyjamas.

    SvaraRadera